Påtagligt berusade blir vi portade från Gröna Lund för kvällen men lyckas ändå smita in och se vår kära Veronica Maggio. Moa började gråta för att spelningen var så dålig och så småningom drog vi andra också där ifrån och åkte vidare mot orten, närmare bestämt Akalla by night. Fortfarande påtagligt berusade röjer vi i lokalen tills Albin spräcker min läpp och allas älskade Henry Wang knullar sönder oss. Då är det dags att ta sig hem vilket tar en stund. Vi fick iallafall tid till att roa oss med att springa runt halvnakna och skrika i tunnelbanevagnen, vilket alltid varit Emelies dröm, medan Izabelle låg däckad på golvet och spydde som en skalbagge. Vi fick också en ny vän som heter Pablo; han är lifvsnjutare, sydamerikan, en man i sina bästa år och stolt över sin dotter.