Chacha bloggen

I torsdags så följde jag med min kära far till grönan för att uppleva ett proggband från 60/70-talet som han ville beskåda. Själv hade jag aldrig hört en låt med bandet och kunde därför inte ha några förväntningar. När de började spela så hörde jag inte ett ord av vad de sjöng och det lät mest som sprakande. 2 låtar senare hade de dock löst problemet och tonerna klangade fint och rösterna såväl. Jag började genast uppskatta musiken och det var en väldig härlig stämning inom bandet trots att det är söliga 65-åringar som leder bandet. Även om jag inte hade hört bandet förr gick jag därifrån med ett leende på läpparna och ett par låtar att lyssna på hemma sedan.

Hoola Bandoola Band får 7/10 Stråhattar

Bästa låtar live:

Dansmelodi

Kröps Pyramid

Vem kan man lita på?